Yes, nu kommer utvärderingen av lördagens pass. Det gick faktiskt bättre än jag trodde! Rosa var superpigg och skulle testa allt möjligt, tex så var alla hörn jäääätteläskiga och hon skulle prompt försöka springa iväg i 180 och vrida sig för att titta på hörnet när hörnet var passerat... Men tack vare att jag hade lite skarpare bett så kunde jag hålla henne i den gångarten som jag hade bestämt, hela tiden.

Vi gjorde inga avancerade saker utan kände bara på övergångar, tempoväxlingar och lite sidvärtsrörelser. I början slog hon med huvudet för att komma undan och efter ett tag bytte hon till att knäppa av nacken, men till slut jobbade hon på riktigt bra och tog stöd på bettet. Det var en så häftig känsla att bara behöva tänka ställning för att det skulle gå igenom handen till henne!! Samtidigt så tänker jag på alla de stackars ponnysar och hästar som går på skarpa bett och som ryttaren ändå "måste" dra i för att få fram sin hjälp... Hur har folk gjort för att få hästen så stum i munnen?

Sammanfattning: bettet kändes bra och Rosa verkade faktiskt tycka att det var rätt okej. Ska bli spännande att hoppa på det på torsdag!!