(Skrivet igårkväll men tack vare blogg.se-appen så kunde det inte publiceras)

Oh, My Ramblin' Rose. Idag är det sista kvällen som Rosa står här. Har inte så mycket att skriva då allting bara känns väldigt konstigt, tråkigt och ledsamt just nu. Tänk om, tänk om, tänk om Rosa ändå skulle kunna komma hem igen om två månader. Tänk om. Vilken lycklig flicka jag skulle vara då.

Världens bästa ponny. Du finns för alltid i mitt hjärta.

Förra inlägget skrevs i tisdags eller onsdags om jag minns rätt. Nu är det bara någon ynka dag kvar tills mitt hjärta åker härifrån. För alltid. På onsdag är hon inte min längre, och kommer aldrig mer att bli. Aldrig.

De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på återlämnandet och varje gång får jag en stor klump i halsen. Hon som betyder så otroligt mycket för mig. Jag har en avlägsen dröm att köpa henne när hon är gammal och jag vuxen, och bara ha henne som sällskap eller möjligtvis avla på henne. Men det här är någonting som förmodligen alltid kommer att förbli en dröm. Förhoppningsvis kommer jag kunna hälsa på henne i de nya hemmen och så där, men man vet ju aldrig...

De senaste dagarna har varit rätt fulla. I lördags morse hade vi en pay & jump hemma på Stäket och jag var med och hoppade 80. Rosa kändes fin men hon är ju som hon är. Väl inne på banan slingrade hon sig som en orm, men vi lyckades undvika stopp! Tyvärr fick vi ett surt pet på femman, men det är sånt som händer. Resten av dagen fixade jag inför idag, fyllde på vatten i gräshagen och tog det lugnt. Var i stallet från 9-16.30, men sista tiden satt jag bara i hagen och myste med Rosa. Måste ju ta vara på sista tiden...

Igår var vi iväg och tävlade på Hagbylunds RK, en superfin anläggning! Tävlingen var ute på gräs så vi förberedde igår med broddning. Rosa har känts pigg och fräsch hela veckan, ovanligt taggad faktiskt! Riktigt roligt! Idag var inget undantag. Hon bjöd fint på hinder och jag var noga med att hon skulle kunna tempoväxla rejält på framhoppningen till LD.

Väl inne på banan kändes allt superbra och vi hade ett bra tempo och flyt, men som vanligt så fick vi ett pet... Startade om och då var vi felfria och dessutom fem sekunder snabbare än innan!

På framhoppningen till 90 kändes hon om möjligt ännu bättre än innan. Hon var riktigt taggad och var med mig precis överallt. Numera är vi så vana vid varann att jag i princip bara tänker, och hon gör. Finns inget bättre!!

Näe, åter till tävlingen. När jag var på framhoppningen började mörka moln dra sig mot oss och det slutade ju inte bättre än att precis när jag skulle in så började regnet ösa ner. Rosa som hatar regn och lera överlag blev väldigt ledsen och ville först knappt gå framåt, men med mycket övertygelse så gjorde hon det till slut. Tyvärr fick vi ändå ett stopp på första hindret, men resten av banan flöt på så himla bra så det gjorde inget. För som Aud sa när jag ringde henne efteråt: "De flesta hästar skulle bara totalvägrat. Men eftersom Rosa litar så på dig så gör hon saker som hon annars inte skulle ha gjort, så det är verkligen jättebra".

Och jag kan inte annat än hålla med. Jag känner verkligen att hon litar på mig, men det är en helt annan grej att höra det från andra runt omkring, och speciellt Aud. Hon är en helt annan häst nu, och jag kan inte fatta att resan snart är slut.

Älskade, älskade vän. Du finns alltid i mitt hjärta.

Japp. Igår var det en vecka kvar. Det "firades" med en barbackatur på utebanan med en något pigg Rosa! Några gånger kändes som att hon skulle bralla men som tur var höll hon sig i skinnet. I slutet vart hon riktigt fin så det bådar gott inför dagens träning! Försöker väl skriva en uppdatering ikväll på tåget eller något sådant :)

Nu kommer lite bilder tagna ur video från idag. Skriver om gårdagens dressyr senare!

Idag har Rosa skött sig exemplariskt. Felfri i 80 och ett stopp i 90 (sånna där sockerbitar är läskiga!). Fick mycket beröm för att hon såg så fin och trevlig ut från både Aud och andra på gården, så det var roligt!

Tyvärr orkar jag inte skriva mer utförligt pga personliga saker som har hänt. Kan hända att jag är borta ett tag från bloggen, men ev slinker det in ett inlägg här i veckan!

Mitt bästa hjärta.

Rosa kan inte gå i bajs. Är det bajs på spåret i ridhuset eller vart man nu ska rida så går hon innanför eller hoppar över högen...

Har aldrig träffat någon annan häst som gör så, min knasponny <3

Klappade lite på min fina ponny idag. Hon var riktigt lugn redan från början (nästan lite för lugn/inte så mycket bjudning) men var väldigt stum i höger.

Började med att skritta ut runt polobanan och sedan gick vi in i lilla. Ute blev det lite kontrollcheck, kollade om jag kunde flytta fram- och bakdelen, stanna, reglera tempot osv vilket fungerade bra. Väl i lilla blev det samma fokus och övningar som jag gjorde för Anna förra söndagen. Det gick bra när hon släppte efter i högersidan, men vi är fortfarande inte riktigt där vi var innan förkylningen. Då var formen riktigt stadig och satt i alla övergångar samt rörelser. Nu är det lite stretigt i främst sidvärtsrörelser i höger varv, men jag håller tummarna för att det kommer tillbaka snart.

Till helgen blir det både KM i hoppning och vårens första lokala på ridskolan vilket ska bli superkul! Jag är riktigt taggad och hoppas att jag kommer ihåg att RIDA.

Bjussar på lite bilder ur video från idag som avslut!

Haha oooops, felstavningsnisse har tydligen vart inne i förra inlägget. Ska självklart stå att det var nya medryttaren som började i måndags!!

Hela veckan och i slutet av förra veckan har jag verkligen koncentrerat mig på att RIDA. Ingen högerbog + bak som glider inåt i högervarv och inget tjafs med tempo. Jag bestämmer helt enkelt.

Det har gett resultat kan jag lova! Hopplektionen gick super i onsdags, igår var hon riktigt, riktigt fin efter att hon taggat ner osv. Idag vart det mest lall ute och allmänt slappt, men sådana här dagar går inte förbi utan någon större händelse heller. Tre hästar började skena på polobanan när jag var där och den ena hästen brakade igenom staketet för att sedan gå omkull. Hästen klarade sig bra men den stackars ryttaren fick åka ambulans till sjukhus, hoppas hon inte blev alltför skadad...

Det är i sådana här lägen jag är glad för att jag har lite balans på hästryggen och det är även här som araben i Rosa smyger fram! Jisses vilken atombomb det blev säger jag bara! När vi stått stilla ett tag fick hon trava av sig lite av den värsta energin och sedan var det inget mer att göra än att rulla hemåt på en rätt nöjd påni.

Imorron ska jag dressyra för Anna vilket blir sista gången på en vecka som jag är i stallet. Nästa vecka bär det av till Polen för min del med en del andra tvåor från andra gymnasier i Stockholm. Ska bli superkul, men hur sjutton ska jag klara mig utan lilla Rosen i en hel vecka?? :(

Mängder av saker har hänt under sista tiden! Rosa var helt frisk till i fredags så då fick hon springa av sig lite och hon kändes verkligen jättefin! Sedan har vi lyckats hitta en ny medryttare som ska hjälpa mig en gång/vecka. Hon verkar vara jättetrevlig och funkade riktigt bra med min lilla toka så det tror jag blir super. Imorgon kommer dom ut för att skriva kontrakt, och jag och Rosa ska hoppa för Nina i stora ridhuset.

Resten av veckan ser ut så här: två uteridningar på torsdag och fredag och sedan blir det dressyr hela helgen och förhoppningsvis träning för Anna på söndag.

Det var en kort update om läget just nu, första tävlingarna drar igång under påskhelgen så det är väl vad hela mars kommer att fokusera på!

Vill inte säga så mycket mer just nu än att jag svävar på moln. Trodde aldrig att det var så nära. Man ska inte ropa hej innan man är över ån, men hur ska det kunna skita sig den här gången?!

Åter till verkligheten. Rosa var idag lika konstig som tidigare i veckan. När jag hade ridit klart såg jag att hon var rätt snorig i näsan, så det kan ju vara så att hon dragit på sig en förkylning eller nåt liknande vilket gör att hon blir "trött" och omotiverad.

Kort inlägg, men jag är alldeles för nervös och lycklig för att kunna skriva mer. Matteboken ropar, så nu ska sista rycket göras!

Jösses vad alla klagar på alla hjärtans dag, eller i alla fall de som inte har någon dejt. Det kan ju inte bara vara jag som tycker dagen är mysig ändå? Alla är så himla glada och kramiga, helt underbart!

Som ni kanske har gissat så var Rosa min Valentin idag. Inte helt fel om jag får säga det själv! Vi spenderade lite drygt en timme ute och rejsade uppför backar och på raksträckor, riktigt mysigt. Det gör ingenting att jag är forever alone om det betyder att jag istället får ha sånt här fint sällskap i princip varje dag :)

Idag blev det hoppning istället, uteridningen får bli imorgon istället.

Rosa var superstark i princip hela tiden(!) och trippade ibland fram i traven för att sedan stundtals bli nästan lika fin som igår. Hon var överlag väldigt konstig idag, vilket jag tror beror på ett behov av att springa av sig en massa utomhus blandat med lite träningsvärk/hjärn-träningsvärk från igår.

Ena övningen bestod av två studs, två galoppsprång och sen en oxer. Hon bjöd bra på studsen men tappade sedan energin innan oxiden vilket resulterade i att hon slog i den ganska ofta. När den sedan blev lite högre bjöd hon bättre och klarade den utan problem.

Har en massa plugg nu, men bjuder på en bild ur en film på sista språnget.

Fin ponny igår! Red dressyr i lilla vilket gick bra. Hon var något (läs mycket) pigg men det gick nästan att göra om allt till arbete förutom i galoppen då det blev väldigt mycket framåt...

Något som är väldigt spännande är att hennes gångarter utvecklas något enormt just nu. Traven blir skumpigare och skumpigare vilket tyder på att hon travar mycket mer med ryggen och har mer påskjut bak. Skritten är också mer rörlig och galoppen börjar bli ännu mer uppförsbacke och uppåt än förut!

Ikväll blir det uteritt antingen på kortvreten eller runt dammen, hon behöver verkligen springa av sig.