På helglägrena samma år fick jag såklart Rosa men fick även rida Femman och Rasken och våren 2012 skulle vi ha hämtat henne igen om det inte hade strulat med stallplats. Sedan blev det ju till slut så att Rosa kom hem igen nu till hösten, för sista gången.

Så det är med blandade känslor jag tänker på sommaren och våren som kommer. Självklat vill jag ha sommarlov, men jag vill inte släppa taget om ponnyn. Hon är ju så underbar med alla sina egenheter. Hon är en riktig Zara-ponny, lite knäpp och har sina stunder när man verkligen funderar på vad man håller på med, vad jag ser hos ponnyn som rusar fram, tittar på hörnor och fånar sig. Men sen är det som i helgen, som alla hoppträningar och som igår, eller när jag sitter barbacka ute i skogen och litar till 110% på henne. Då ångrar jag inte för en sekund att jag valde just Rose från början, den stressade ponnyn som knappt kunde vara från sin bästa kompis i hagen i början. Hon som var raka motsatsen mot vad jag egentligen skulle ha.

Det är när jag funderar på sånt här som jag verkligen inser att jag måste ta tillvara på tiden med henne. Gå ut, åka skidor och resa bort kan jag göra senare, det har jag hela livet på mig. Men att vara med världens bästa ponny, det kan jag bara göra i några månader till.