(Skrivet igårkväll men tack vare blogg.se-appen så kunde det inte publiceras)

Oh, My Ramblin' Rose. Idag är det sista kvällen som Rosa står här. Har inte så mycket att skriva då allting bara känns väldigt konstigt, tråkigt och ledsamt just nu. Tänk om, tänk om, tänk om Rosa ändå skulle kunna komma hem igen om två månader. Tänk om. Vilken lycklig flicka jag skulle vara då.

Världens bästa ponny. Du finns för alltid i mitt hjärta.

Förra inlägget skrevs i tisdags eller onsdags om jag minns rätt. Nu är det bara någon ynka dag kvar tills mitt hjärta åker härifrån. För alltid. På onsdag är hon inte min längre, och kommer aldrig mer att bli. Aldrig.

De senaste veckorna har jag tänkt väldigt mycket på återlämnandet och varje gång får jag en stor klump i halsen. Hon som betyder så otroligt mycket för mig. Jag har en avlägsen dröm att köpa henne när hon är gammal och jag vuxen, och bara ha henne som sällskap eller möjligtvis avla på henne. Men det här är någonting som förmodligen alltid kommer att förbli en dröm. Förhoppningsvis kommer jag kunna hälsa på henne i de nya hemmen och så där, men man vet ju aldrig...

De senaste dagarna har varit rätt fulla. I lördags morse hade vi en pay & jump hemma på Stäket och jag var med och hoppade 80. Rosa kändes fin men hon är ju som hon är. Väl inne på banan slingrade hon sig som en orm, men vi lyckades undvika stopp! Tyvärr fick vi ett surt pet på femman, men det är sånt som händer. Resten av dagen fixade jag inför idag, fyllde på vatten i gräshagen och tog det lugnt. Var i stallet från 9-16.30, men sista tiden satt jag bara i hagen och myste med Rosa. Måste ju ta vara på sista tiden...

Igår var vi iväg och tävlade på Hagbylunds RK, en superfin anläggning! Tävlingen var ute på gräs så vi förberedde igår med broddning. Rosa har känts pigg och fräsch hela veckan, ovanligt taggad faktiskt! Riktigt roligt! Idag var inget undantag. Hon bjöd fint på hinder och jag var noga med att hon skulle kunna tempoväxla rejält på framhoppningen till LD.

Väl inne på banan kändes allt superbra och vi hade ett bra tempo och flyt, men som vanligt så fick vi ett pet... Startade om och då var vi felfria och dessutom fem sekunder snabbare än innan!

På framhoppningen till 90 kändes hon om möjligt ännu bättre än innan. Hon var riktigt taggad och var med mig precis överallt. Numera är vi så vana vid varann att jag i princip bara tänker, och hon gör. Finns inget bättre!!

Näe, åter till tävlingen. När jag var på framhoppningen började mörka moln dra sig mot oss och det slutade ju inte bättre än att precis när jag skulle in så började regnet ösa ner. Rosa som hatar regn och lera överlag blev väldigt ledsen och ville först knappt gå framåt, men med mycket övertygelse så gjorde hon det till slut. Tyvärr fick vi ändå ett stopp på första hindret, men resten av banan flöt på så himla bra så det gjorde inget. För som Aud sa när jag ringde henne efteråt: "De flesta hästar skulle bara totalvägrat. Men eftersom Rosa litar så på dig så gör hon saker som hon annars inte skulle ha gjort, så det är verkligen jättebra".

Och jag kan inte annat än hålla med. Jag känner verkligen att hon litar på mig, men det är en helt annan grej att höra det från andra runt omkring, och speciellt Aud. Hon är en helt annan häst nu, och jag kan inte fatta att resan snart är slut.

Älskade, älskade vän. Du finns alltid i mitt hjärta.

Japp. Igår var det en vecka kvar. Det "firades" med en barbackatur på utebanan med en något pigg Rosa! Några gånger kändes som att hon skulle bralla men som tur var höll hon sig i skinnet. I slutet vart hon riktigt fin så det bådar gott inför dagens träning! Försöker väl skriva en uppdatering ikväll på tåget eller något sådant :)

I lördags var vi förmodligen på vår sista riktiga tävling tillsammans. Den 11e juni åker min älskling tillbaka och kommer aldrig mer hem igen. Får en stor klump i halsen bara av att tänka på det. Vilken ENORM resa vi har gjort på lite drygt två år! Pratade lite med Aud idag om hur Rosa var när hon kom till Karlshem och när jag hade henne första året. Tydligen hade det inte gått att leda henne tunt fyrkantspåret, och de 500 metrarna från hästlastbilen till stallet hade varit rena kaoset. Kan man inte tro idag när vi busar ute barbacka och hon skrittar (oftast) lugnt in och ut från hagen. Mitt hjärta.

Men till tävlingen i lördags. Vi, eller snarare jag, hade gjort en grov felbedömning i hur fort det skulle gå. Vanligtvis brukar det vara åtta ekipage i timmen med fasta starttider, men den här gången var det i snitt hela tio i timmen! Detta gjorde att vi kom dit en timme för sent och framridningen blev ett varv i trav o höger och vänster varv, och likadant i galoppen. Trots detta red vi vårt bästa program någonsin! Vi skrapade ihop 61,38 % och Rosa kändes riktigt fin! Bara runt en procent från placering, vem kunde ha trott det här i höstas?! Hade framridningen varit "normal" hade vi kunnat stå på placeringslistan.

Känns himla tråkigt att det förmodligen inte blir någon mer tävling, nu när vi äntligen skulle kunna vara med och försöka ta en placering. Och allt snart är slut. För alltid.

Nu kommer lite bilder tagna ur video från idag. Skriver om gårdagens dressyr senare!

Idag har Rosa skött sig exemplariskt. Felfri i 80 och ett stopp i 90 (sånna där sockerbitar är läskiga!). Fick mycket beröm för att hon såg så fin och trevlig ut från både Aud och andra på gården, så det var roligt!

Tyvärr orkar jag inte skriva mer utförligt pga personliga saker som har hänt. Kan hända att jag är borta ett tag från bloggen, men ev slinker det in ett inlägg här i veckan!

Blir så glad när ponnyn sköter sig. Fick bara 6 (några 6,5) och 7 idag i LC:2 och tre femmor så är helt klart nöjd! Var lite spänd men slutade ändå på 58,75% trots -2 pga jag red kort diagonal i galoppen av någon anledning. Men trots fel linje fick jag 7 och 6,5 på dem hehe.

I LB:1 var hon fortfarande lite spänd men jättefin i skritten (vad hände där liksom?) och högergaloppen som vi fick sjuor på. Längningarna drog dock ner hela betyget rätt rejält då det blev fyror och 4,5 på trav- och galopplängningarna. Så blir det när hon är lite spänd. Annars är snittet någonstans mellan 6 och 6,5 så ja, lilla Rosa är duktig ponny! Vi landade till slut på 57,41%.

Är så otroligt stolt så här i efterhand och efter LB:1 kändes det riktigt bra. Nästa dressyr blir om tre veckor på Färentuna och då ska vi i alla fall vara godkända :)

Världens bästa ponny har jag i alla fall!

Imorron bär det av till Väsby igen, fast dressyrtävling den här gången. Anmälde mig av någon dum anledning till två klasser så kommer få vänta tre timmar om jag inte stryker mig från andra...

Idag har jag farit runt halva Stockholm känns det som. Var i stallet och morgonfodrade samt fixade påsar, vatten och mockade hos Rosa. Sedan hem, äta frukost och försöka göra klart min labbrapport i fysik som jag inte alls lyckades med... Runt elva åkte mamma och jag iväg mot Upplands Väsby för att bl.a. köpa nya stövlar då mina Tretorn gav upp för någon månad sen. Shoppingrundan slutade i några strumpor rikare, en ny tävlingsskjorta och ett par stövlar! Jippie!

Och jag vet att ni älskar underbara mobilbilder 👌

Mitt bästa hjärta.

Eller ja... Eftersom det var en CR får man ju starta om mot en liten extravgift om man inte är felfri i grunden.

Jag blev lite sen till framridningen och väl på framhoppningen hann vi bara hoppa lilla en gång. Framridningsbanan låg em bra bit ifrån framhoppningen och tävlingen så man hörde ingenting uppifrån när man var på framridningen, men jag borde ha tagit mycket mer tid på mig. Väl inne på banan var Rosa fortfarande inte helt med mig, men ändå långt ifrån så spänd som hon brukar vara. Fick 13 fel i första varav ett stopp och två ner (ponnyn som inte lyfter på benen...) samt ett tidsfel. Däremot hade vi ett ganska bra tempo så i andra gick det mycket bättre, inget tvek och glad ponny!

Borde väl inte fått någon rosett egentligen eftersom jag inte var felfri i första, men glad blir man ju ändå när den söta lilla funktionären räcker fram den :) Rosa blev däremot inte lika glad då hon tycker rosetter är livsfarliga, men efter mycket övertygande fick jag på den och hon upptäckte att den inte var livsfarlig. Min fina knasboll <3

Kan inte riktigt fatta vilken skillnad det är på Rosa idag jämfört med första gången jag red henne. Ja, första gången på allt till och med. Idag gick Rosa rakt på transporten utan minsta lilla tvek och väl inne är hon kolugn. Kastar sig inte ens över maten utan tittar istället ut genom dörren. Vem sjutton kunde tro det här första gången vi skulle på tävling och det tog runt 20 minuter att lasta?

Som ni säkert förstår så är vi på väg ut igen! Den här gången rör vi oss mot Djursholm för att starta en klass, 80 cm Clear Round. Andra klassen är ponnyallsvenskan så den kunde vi inte starta hehe... Det här ska bli superkul och jag ska RIDA så vi blir felfria! Inga stopp pga dålig ridning här inte! :)

Rosa kan inte gå i bajs. Är det bajs på spåret i ridhuset eller vart man nu ska rida så går hon innanför eller hoppar över högen...

Har aldrig träffat någon annan häst som gör så, min knasponny <3

Nu är det träning för fullt! I fredags dressyrade vi för Nina (fin ponny!!) och igår blev det oxå dressyr för bästa Nina. Det är så himla roligt att rida för någon som känner både häst och ryttare så otroligt bra, Nina har ju i princip följt oss från september 2010 så det är ett tag nu!

Igår va jag även förbi och klappade på mitt orangea hjärta. Hela hjärtat sväller av värme när jag ser honom, världens bästa kompis. Kan inte längta nog till sommaren!

https://cdn3.cdnme.se/2151894/6-3/pic_51783a07e087c36d9991b64e.jpg">https://cdn2.cdnme.se/2151894/6-3/pic_51783a07e087c36d9991b64e.jpg">https://cdn3.cdnme.se/2151894/6-3/pic_51783a07e087c36d9991b64e.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/2151894/6-3/pic_51783a07e087c36d9991b64e.jpg" class="image">