Instagram

Följ mig på instagram! Är bra mycket mer aktiv där en här på bloggen (dum Zara, I know), så blir det när man har en miljon saker i skolan + en buse att ta hand om.

zarawebjorn heter jag i alla fall, vi ses där!


Önskelista

  • Comedy
  • Rosa över sommaren
  • Mina föräldrar åker på semester i sommar utan mig (knasigtjejsomvillstannahemma?)
  • iPhone 5/(ny mobil)
  • Serieboxar (Big Bang Theory, House MD, Scrubs, How I Met Your Mother, Once Upon A Time…)
  • Fjällräven Greenland Women Jacket strl S
  • Filmer
  • Sagan om Ringen-böckerna
  • Kamerablixt: Canon SPEEDLITE 430EX II
  • The Body-shop prylar

 

 
(bild från september 2010, känner ni igen henne?)
 
Jajamen. Det blev en hel del dyra saker i år, men kan försvara mig med att jag inte brukar önska mig dyra saker (förutom Comediet då) i present. Kände dessutom för att bli en sån där mainstreamare och önska sig en SMARTfån, jag har ju nämligen fortfarande en med knappar som jag köpte i sjuan dvs hösten 2008. Ni vet en sån där brun W890i som i princip alla tjejer hade?
 
I vilket fall så är väl detta det jag önskar mig. Jackan har jag visserligen börjat tveka på om jag ska stryka, men jag behöver ju en mellanjacka som jag kan ha när dunjackan är för varm och skinnjackan för kall....

God morgon!

Vaknade för typ trekvart sen av att kaninen hoppade upp i sängen och krävde uppmärksamhet. Ibland blir jag tokig på honom men det är ganska mysigt ändå!

Nu sitter jag vid frukostbordet med min havreråglinfröpumpatranbärmangogröt och funderar på vad man kan önska sig när jag fyller år om en månad. Det brukar bli så att jag tar min julönskelista, stryker det jag har fått och ev skriver till något (typ säsong två av en serie som jag fick i julklapp). I år kommer det nog bli delvis så men jag har faktiskt funderat ut några bättre saker som ska stå högst upp (efter Comedy såklart). Dock är det ingenting till mig utan till mina föräldrar, så vi får väl se hur det går. Kan lägga upp det här vid något tillfälle, typ ikväll.

Idag följer Klara med mig ut till lilla Rosen och jag har verkligen ingen aning om vad vi ska göra. Det beror helt på vad Wilma gjorde igår. Red hon inne bör vi vara ute någonstans (om det går) annars så kanske det blir ett ganska lugnt ridpass inne. Vi kommer åka dit så vi är där runt fyra så det blir ganska sent.


Napoleon

Två år har gått. Alldeles för fort. Två år av skratt och tårar, men framförallt fyllda av minnen. Det är inte lång tid som går innan kaninen Nappe skuttar in i mitt huvud igen, med sina stora, mjuka svarta öron svajande i vinden.
 
Nappe var en väldigt speciell krabat. Vild på Eggeby Gård på Järvafältet hittade jag och några vänner honom tillsammans med en del vuxna kaniner den 8 maj 2009, den dagen vi hade Spångajoggen med skolan. Samma dag fick vi veta av fältskolan som håller till där att kommunen skulle skjuta av kaninerna, då de var alldeles för många.
 
 
 
Nästa dag kom jag och en vän ut igen till Eggeby. Djurvän som jag är, hur sjutton skulle jag kunna lämna en liten kaninunge åt döden när jag hade plats hemma åt honom? Så ja, efter att ha låtit honom vänja sig vid vår närvaro (hade redan börjat dagen innan försiktigt) och till slut kunde komma tillräckligt nära för att plocka upp honom så ringde jag de där samtalen till mina föräldrar.

"Jag kommer inte hem om inte kaninen får följa med."
 
Vad skulle mina föräldrar göra? Mamma var inte glad på mig när hon hämtade mig, Isabelle och kaninen (som vi redan då hade döpt till Napoleon) men som sagt, vad skulle hon göra? Vi hade redan suttit där ute i några timmar och väntat.
 
När pappa väl kom hem från Värmland (han var nämligen inte hemma de här första dagarna) så bestämde vi att Nappe skulle skänkas bort. Annonser sattes upp på Konsum, Ica och Blocket, och det var massa som mejlade samt ringde och sa att de nästan hade börjat gråta för att han var så söt!! Men ingen av de intresserade uppfyllde våra krav på daglig motion (dvs. kaninen ska inte vara i buren mer än på nätterna utan ha möjlighet att få springa runt i huset) samt få vara innekanin på vintrarna, så pappa och jag övertalade mamma att få behålla honom.
 
 
Tiden gick och Nappe växte och blev till slut fullvuxen. När vi hämtade honom gissade jag på att han som vuxen skulle väga runt 3 kg, och jag fick rätt! Ca 3 kg vägde denna killen, jämför det med andra kaninen Ragge som i dagsläget väger 1 kg... I vilket fall så blev Nappe stor och väldigt långhårig, men han var väldigt, väldigt glad. Inget i världen kunde få honom arg. När man kom nerför trappan i källaren möttes man av ett "duns, duns, duns" och sedan hade man en svartvit hårboll runt fötterna som ville ha lite sällskap.
 
 
 
Sommaren 2010 fick han tyvärr problem med ena framtassen. Vi märkte att han inte ville stödja på den när han skuttade runt utan höll upp den i luften. Många turer till veterinären blev det med sprutor i tassen, röntgen, ortopedundersökning samt -behandling och allt som veterinärerna kunde komma på, men inget hittade de. Absolut inget. Så vi höll honom på metacam ett bra tag, och han fick regelbundna besök hos Roslagstull med sprutor i tassen då det hjälpte några dagar.
 
I november samma år slutade han att äta, något som aldrig hade hänt förut. Eftersom att han annars alltid var så himla matglad så blev vi väldigt oroliga och åkte direkt in med honom till Roslagstull för att checka, och det visade sig att han hade njursten. Stora njurstenar. Det enda veterinären kunde göra för Nappe var att operera bort ena njuren helt och hållet, vilket de aldrig hade gjort på kanin förut. Den här operationen kunde leda till alla möjliga problem om de råkade peta till tarmarna minsta lilla, då tarmarna i så fall riskerade att växa ihop. Hände det fanns det inget att göra och då hade han gått igenom den jobbiga och förmodligen smärtsamma processen helt i onödan. Med tanke på Nappes onda tass så tog vi det svåra beslutet att låta honom somna in, att slippa smärtan och få bli smärtfri. Den 16/11-2010 somnade världens absolut snällaste och underbaraste kanin in, bara ett och ett halvt år gammal. Ibland är världen väldigt orättvis.
 
 
Under besöket där de bekräftade njursten fick vi även reda på att saltsten kan vara dödligt för kaniner, och att det förmodligen var pga saltstenen som Nappe fick njursten. Vi fick även reda på att i vissa delar av landet var man tvugna att köpa flaskvatten till kaninerna då kranvattnet var för kalkhaltigt vilket kaninerna inte tålde, så känsliga är kaniner. Så vad ni än  gör, ge aldrig salt- eller mineralstenar till era kaniner om inte veterinären har ordinerat det. Det kan leda till er väns död.
 
Några månader senare hörde jag och pappa ett radioprogram om sambandet mellan njurproblem och smärta i leder hos människor. Tydligen kunde oförklarbar smärta i främst vrister och anklar vara tecken på njursten och andra njurproblem. Genast relaterade vi detta till lilla Nappe, och funderade på om det var det som hade varit problemet hela tiden med tassen. Det gjorde även att i alla fall jag började fundera på om vi skulle ha gett operationen en chans, han hade kanske levt med oss än idag om vi hade provat? Funderar fortfarande på det, och inser att man alltid lär sig något, ibland på någon annans bekostnad. Ibland skyller jag även hans död på min okunskap som kaninägare, hur kunde jag inte ha tänkt på saltstenen?
 
Nappe var under hela sitt korta liv en väldigt livsglad individ, han älskade verkligen livet och höll sig väldigt frisk. Han var en överlevare. Till skillnad från Ragge, som många gånger haft problem med magen och tänderna, är väldigt kräsen i maten osv. Ibland funderar jag på hur det kom sig att den individen som varit så frisk och levt precis så som han skulle, lämnar jordelivet så mycket tidigare än den individen som haft så många sövningar och magstopp.
 
Jag kommer nog aldrig möta en så okomplicerad men fortfarande personlig kanin som Napoleon, och hans historia som vildfödd gör honom inte mindre speciell. Alltid glad och avslappnad med ett och annat bus på gång. Tårarna rinner nerför kinderna nu när jag minns tillbaka och saknaden av honom kommer alltid finnas inom mig. Jag kan inte annat än hoppas att han har det bra, vart han än är, och att himlen finns så att jag för eller senare får känna hans päls under mina händer igen. Den där speciella känslan av hans öron, hans lena päls på huvudet och hans långa, gosiga päls sitter fortfarande kvar huden och jag kommer precis ihåg hur det kändes att klappa honom. Likaså hur han luktade och hur det lät i källaren när han skuttade för att möta vem det nu än var som kom nerför trappan.
 
Sista kvällen innan Nappe fick somna in. Vindruvor var något av en favorit (överst stod maskrosblommor) så det var självklart att han skulle få äta det.
 
Vila i frid älskade vän. Du finns alltid djupt i mitt hjärta, på din alldeles egna plats som aldrig kommer att delas av någon.
 
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When  you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite  your bones
And I will try to fix you

Hästlös...

Jahapp, då va man hästlös... Känns lite(/mycket) konstigt att jag inte ska åka till Femman imorron som vanligt. Det var med blandade känslor jag släppte henne i beteshagen med bl.a. Rose måste jag säga.
Hon stod utanför flocken när vi åkte därifrån en kvart senare men hon kommer väl in i flocken snart (hoppas jag iaf...), och ja Li, hon är en helt annan häst nu. Inga revben som nästan syns, hon har fått mkt mer halsmuskler och har nu en fin hals vilket gör att hennes huvud inte alls ser lika oproportioneligt ut :) Trivdes verkligen med henne! Hade lätt kunnat ta hem henne igen, lagom stor och allt. Hon är värdig några veckors semester<3 Trodde faktiskt inte att jag skulle tycka om henne såhär mycket, men vi har hunnit göra väldigt mycket och gjort så enormt stora framsteg så det sätter sina spår...

Rose har å andra sidan verkligen fått kulmage! Det va ganska roligt att se haha, det va väntat men blev ändå lite förvånad ^^ lilla plutten :)

Lägger upp lite bilder här från idag. Resten finns på min bilddagbok.

            
                                                   

Skumdum<3


Nästa: Övningskörning?

16 år nu då! Det innebär en del saker, jag får övningsköra, reglerna för att ha bankkonto är annorlunda samt att jag enligt hyreskontraktet nu får rida ut ensam, haha!
Det här med övningskörningen är jag verkligen jättepepp på! Ska gå handledarkursen med päronen och göra syntestet efter det att dom har tagit sitt BE-kort :)

Dagen började tjugo över elva av att mina föräldrar kom in och sjöng för mig, sen åt vi frukost/brunch med baguette och amerikanska pannkakor med lönnsirap och smält smör. Mumsigt värre :D Medans vi åt öppnade jag brev från mormor och morfar samt farmor och läste ett vykort från min morbror Wilhellm :) fick ett paket av mina föräldrar oxå med mina efterlängtade joggingtights! :D Sen fick jag oxå en present som jag visste att jag skulle få då det blev bokat igår när de släpptes, nämligen biljetter till Linkin Park som kmr till Globen 14/6!!! Ska bli sjuuuukt roligt!! :D
Sen har jag även fått lite pengar av farmor och mina morföräldrar, så för dom pengarna + julklappspengarna ska jag köpa en ipod touch 32gb :) väljer det istället för en ny mobil, då jag faktiskt tkr om min felleton väldigt mkt (har en brun W890). Iaf sålänge det inte kommer till att lyssna på musik och smsa samtidigt... Då är den galet seg x)

Tydligen har Rose fått sig en spark i hagen av sin nya (sen nån vecka tillbaka) hagkompis Patch, men hon var inte halt eller nåt och såret var inte så stort så det var tydligen lugnt.  Klara hade lagt om det så idag får hon gå på en liten prommis. Gissa vilket påni som kommer vara pigg imorron efter två lugna dagar? ;)

Om nån timme kmr Jakob hit och senare ikväll min farbror och hans fru så firas jag lite av dom :)
Nu får ni alla se till att ha det bra idag (för det ska jag ha iaf) så skriver jag igen imorron!


Jag älskar dig<3


Vila i Frid Napoleon<3

Vila i frid älskade kanin.
Du kommer alltid ha en mycket speciell plats djupt i mitt hjärta.

It's kinda hard with you not around
Know you're in heaven smilin' down
Watchin' us while we pray for you
Everyday we pray for you
Till the day we meet again
In my heart is where I'll keep you friend
Memories give me the strength I need to proceed
Strength I need to believe


RSS 2.0

Sidinnehåll
Bilder/Text etc.
Denna menyn kan bli hur
lång/kort som helst



♡ DESIGN BY:
JOSI ANERLAND