Viktor


Idag vandrade gammelgubben Viktor vidare till Trappalanda, där han slipper ha ont mer. Fick reda på det igår att han skulle få somna idag, och jag blev förvånad hur ledsen jag blev. Tårarna började rinna på direkten. Red aldrig på Viktor och hade ingen speciell relation till honom mer än att han stått på ridskolan hela tiden jag varit där, men han hade ändå lyckats göra sig en plats i hjärtat. Han måste ha varit världens mest ambitiösa och godhjärtade häst.
 
Vila i Frid.

Dubbla styrelsemöten

Yes, as the title says... Idag hade jag dubbla styrelsemöten = ingen Rosa. Däremot en bra stund på ridskolan, och hann mysa riktigt mycket med min lilla solstråle. Finns verkligen inget som värmer lika mycket i hjärtat!
 
Imorgon bär det av till stjärnponnyn, så får vi se vad jag ska hitta på. Förmodligen blir det en sväng ut (hoppashoppas att det inte regnar) och så ska jag prata med Nina om KM-höjd osv :)
 
Hörs imorgon!
 

Comedy, min bästa vän. Del II

Våren 2009 hann jag bli klubbmästare i dressyr med ponnyn Mandy, bli femma i KM i hoppning med samma ponny och självklart rida en massa på Comedy. Det var även lite hältor under hela det läsåret (2008-2009) så det blev lite promenader och massa mys. Från tredje januari 2009 har jag ett underbart minne från när jag står och borstar honom nere i lilla stallet. Comedy står och halvsover när han helt plötsligt börjar skrapa med framhoven för att sedan lägga sig ned! Jag gick ut när jag märkte att han skulle lägga sig, men när han lagt sig och han märkte att jag inte var där vände han huvudet och tittar frågande på mig, "Varför är du inte kvar för?". En liten stund senare reser han sig upp och jag fortsätter borsta. Läsåret 2009-2010 var även hans värsta skade-år hittills. Han fick både fång och en massa andra möjliga hältor, lillhästen. Drog bl.a. på sig ett rejält sår en dag i dagen, riktigt djupt och obehagligt. Vi tog ut honom och spolade ur såret då det va fullt med jord och annan smuts, och sedan vägrade det sluta blöda. Såret blev bandagerat osv med tryckbandage men fick veta nästa dag att det hade tagit flera timmar att få det att helt sluta blöda.
 
3/1-2009
Dessa miniatyrer är fotade när han behandlades för fång, det hindrade minsann inte honom från att flyga runt i hagen...
 
Fram till hösten 2010 hyrde jag honom varje söndag. Efter hältorna och han skulle gå sin första lektion eller bara behövde rastas var det oftast jag som gjorde det, då jag oftast var i stallet och inte åkte av honom när han busade. När jag sedan slutade på ridskolan efter vårterminen 2010 och hämtade Rose i augusti 2010 var det såklart inte lika mycket Comedy som det varit tidigare. Det var så mycket med Rose, nian samt att jag även hade pojkvän under det året, så det hanns helt enkelt inte med. Jag försökte hälsa på honom så ofta jag kunde, men det gick alldeles för lång tid mellan besöken tyvärr.
 
Två av mina favoritbilder, 14/5-2010
 
När jag sedan lämnat tillbaka Rose på våren 2011, hämtade vi ponnyn Missis Femke istället. Min hopptränare tyckte absolut att vi skulle köpa loss henne och ringde t.om. till mina föräldrar för att övertyga dem, men som ni kanske förstått så lyckades hon inte pga. flera olika förståeliga anledningar som mina föräldrar berättade för mig (Femman blev såld till en ridskola i Tranemo där hon trivs superbra!). När beslutet var taget bestämde jag att jag skulle börja rida på ridskolan igen, och efter att ha ridit hem Comedy från sommarhagen (gissa vem som var lyrisk av lycka?) så var det helt bestämt. Det här var alltså sensommaren/hösten 2011, jag skulle börja gymnasiet och jag skulle börja i en av mina gamla grupper på ridskolan. Comedy fick jag rida när han var frisk men annars var jag glad så länge jag fick stå och borsta och mysa med honom. Helt enkelt bara vara hos världens bästa varelse.
 
 
Två andra favoriter, in från sommarhagen 2011 och ute på stallplan 19/11-2011
 
I våras började jag även hyra honom på söndagar igen, och jag red honom i princip minst två gånger i veckan fram till sommarlovet. Efter hans hälta som varade ungefär från terminsstarten-sportlovet satte jag igång honom och red honom åtminstone tre dagar/vecka under 2-3 veckors tid. Under den här tiden var det bara jag som red honom. Sedan gick han en lektion per dag med en vilodag i veckan fram till maj ungefär, då han gick en lektion varje dag och de sista veckorna innan sommaren gick han i nödfall två. Under våren fortsatte jag att rida honom minst två gånger i veckan, och jag lärde mig verkligen honom utan och innan. Efter klartecken red jag nästan bara på hackamore då han trivdes så himla bra på det. Vi var även med på en träningstävling (LB:2, 61%) och startade KM i dressyr (LB:2, 56,67%). Sedan har det inte blivit så mycket mer. Nu under hösten har jag ridit honom två gånger, en gång innan vår första lokala start samt den lokala dressyrtävlingen på hemmaplan där resultatet i LB:1 blev 61,72% och tredje utanför placering.
 
 
 
Översta bilden är från träningstävlingen, de två i mitten från dressyr-KM 2012 och den understa från hemmalokalen 26/8-2012
 
Åh, jag minns så väl de där första gångerna jag hälsade på honom och första gångerna jag skötte honom. Alla de här minnena som jag har berättat för er gör mig alldeles varm inombords och jag saknarsaknarsaknar honom jättemycket, även fast jag träffade honom i torsdags. Vi har gjort väldigt mycket och det finns ingen häst som är så härlig som han. Varje födelsedag och julafton har han, sedan julen 2009, stått högst upp på önskelistan. Det finns inget som kan jämföras med känslan att komma till stallet, ropa "Hästen!", och se det välkända ansiktet fara upp från torven och vända sig mot en med spetsade öron.
 
 
Världens finaste häst, min bästa vän.
 

Comedy, min bästa vän. Del I

Comedy, vart ska man börja? Finns så mycket att berätta om denna underbara häst, men allt kan inte beskrivas med ord. Så jag börjar helt enkelt från början, i augusti 2007.
 
Comedy hos uppfödaren på Gotland som 3-åring
 
I augusti 2007 var jag 12 och ett halvt år, hade precis börjat sexan och hade en sköthäst vid namn Myra. När höstterminen på ridskolan började fick jag reda på att det kommit två nya D-ponnysar till ridskolan som stod i uteboxarna. De hade kommit runt den 20 augusti (exakta datumet har tyvärr glömts bort). Självklart gick jag ut och tittade på dem när jag kom dit första gången den terminen. I uteboxarna stod två valackar, en brun valack med strimbläs och en lite större och kraftigare D-ponny (trodde jag då) som var fux med bläs. Jag hälsade på båda två men fastnade lite extra för fuxen som skulle smaka på händerna och fingrarna.
 
En eller möjligtvis två veckor senare var det dags för höstens skötarmöte, och jag kunde ju inte släppa den lilla fuxen. Det var två möten, ett för oss som var skötare och ett för de som ville bli skötare. Jag stannade till det andra mötet och var så himla nervös! Ni ridskolemänniskor vet ju hur det brukar vara (eller i alla fall brukade vara) när det kom en ny ponny eller häst till ridskolan, ALLA ville bli skötare på den. Inte var det någon skillnad den här gången inte. Ungefär halva klubbrummet (16 pers) räckte upp handen för att anmäla intresse som skötare när Comedys namn ropades upp... Jag minns mycket väl hur mitt hjärta verkligen skönk och tänkte att jag aldrig någonsin kommer bli skötare.
 
När sedan listorna kom upp någon vecka senare, och JAG stod som skötare... Ni kan ju gissa glädjen?! Nu när jag tänker på det kan jag inte låta bli att undra hur mitt liv skulle vara om jag inte hade blivit skötare på honom. Mitt liv hade förmodligen varit väldigt, väldigt annorlunda.
 
Ny på ridskolan! 9/9-2007 
 
Hela hösten var jag ensam skötare på honom för att han skulle få någon att känna trygghet i, och han gick inte så mycket lektioner. Han var ju bara fyra år, en riktig bäbis. På förmiddagarna red ridläraren Sanna på honom och utbildade honom, och på eftermiddagen/kvällen kunde det hända att han gick en lektion. Två gånger i veckan (oftast) gick han lektion med en tjej vid namn Anna, bl.a. så gick de alltid tillsammans i fredagsgruppen innan min lektion. Sedan när höstterminen var slut var det dags för ett efterlängtat jullov, av många skäl. Det jullovet kom den dagen som jag så länge hade väntat på. Jag skulle vara med på en kurs för Sanna, och jag hade såklart önskat Comedy, vilket jag även fick. Pigg som få och superkänslig var han men jag hade väldigt, väldigt roligt! Haha, jag minns fortfarande känslan, vart vi var och vilka som var med på kursen när Sanna sa att jag skulle få ha honom...
 
Under våren som kom fick jag rida honom när Anna hade avbokat sin lektion, och jag red även honom ibland i min torsdagsgrupp. Minns speciellt en gång i torsdagsgruppen när vi skulle galoppera på stora volterna. Ponnyn bakom mig (Mandy för er Säbybarn) hade en tendens att "grymta" till lite i galoppen då hon kan vara ganska pigg, och Comedy blev jätterädd när det hände! Eller så såg han bara en anledning till att få busa lite, han var nämligen lite utav en avkastare på vintern under sina första år. I vilket fall så reser han sig och sätter sedan av i galopp. Jag har ingen aning om hur jag satt kvar, men det gjorde jag! Folk kom och frågade mig efteråt om jag hade klister i rumpan med tanke på att jag satt kvar haha! Den våren började tyvärr även hältorna komma, och det var även då som jag har de första fotona på oss tillsammans.
 
 

9/5-2008, små och pluttenuttiga!
 
Sedan rullade det på. Jag red honom ungefär lika mycket hösten 2008, men under vintern 2009 började rida honom mer konstant. Julafton 2008 fick jag ett kuvert med massa bilder på honom och på oss tillsammans i av min kära farfar som tyvärr inte finns med oss idag. Innan jag öppnade det sjöng pappa på en sång som texten var ändrad på så den skulle passa. I julklapp av farfar fick jag hyrning varje söndag! Det är min bästa julafton någonsin, har aldrig varit så glad på julafton. Rimmet/sången som jag fick med kuvertet är sparat och sitter uppe på min anslagstavla ovanför mitt skrivbord, och det pappret kommer jag nog aldrig någonsin att kasta...
  
Den här bilden får avsluta det här inlägget. Den vann jag faktiskt pris för i Polluxposten 2008 i deras fototävling! Jisses vad stolt jag var då!

Promenad

Idag blev det en spontanvisit på ridskolan. Det värmer alltid lika mycket i hjärtat när jag ropar på honom och huvudet åker upp. Borstade lite på Comedy och gick sen på en 25-minuters promenad. Det tyckte han var suuperroligt!! Dock blåste det ju halv storm så det va ju något kallt...
Imorron är det högskoleprov och sen mot Rosa för att fixa allt inför tävlingen på söndag!!

Today I went to the riding club. My heart always gets warm when i call Comedy's name and he rises his head to look at me. I took away all the dry mud from Jim and then we went on a 25-minutes walk. He obviously thought that it was very funny!! Even though it was very cold and windy (felt like half storm...)
Tomorrow it is time for the "university-test" and after I'm off to Rose to fix everything for sundays competition!! (Sorry for bad English, haha)

Världens bästa!


Nästa hållplats: Säby Gård

Nu ska jag dra mig mot tåget för att hälsa på Lill-hästen och gå på mötet!

Knasboll <3


BUS-möte

Som jag sa igår så har min fina vän Klara Rose idag. Anledningen till detta är att vi har BUS-möte! Så idag ska jag till ridskolan och träffa kompisar och Comedy. Har saknat honom så himla mycket, så det ska verkligen bli jätteroligt att få klappa lite på honom.


Douglas

(Det här inlägget skrevs igår kväll, 02/10-12, men pga krånglande internet kunde det inte publiceras)
 
Det är dagar som de här man påminns om hur skört livet är och att man ska ta tillvara på dagarna man har med dem man håller nära, för man vet aldrig när man måste ta farväl av en vän som man kanske aldrig kommer se igen. Idag tänker jag inte skriva något om Rosa, utan idag tillägnas inlägget endast åt ridskolehästen Douglas som idag vandrade vidare till Hästarnas Evigt Gröna Ängar.
 
Douglas var en stor röd herre som gick dit han själv ville. Han ville inte gå ut själv men när man väl ledde honom någonstans med hästkompisar i sitt följe skulle han absolut vara först, och hur många har han inte släpat efter sig i grimskaftet? Kort sagt, man hade inte så mycket att säga till om när han bestämde sig för att gå åt ett annat håll än vad man själv ville.
 
Trots sin egenhet var Douglas väldigt omtyckt av eleverna då han var trygg och stabil som lektionshäst. Men med en mer rutinerad ryttare tyckte han även att det var väldigt roligt att dra på i galoppen på långsidorna, och då var det öronen spikrakt framåt! Har man dessutom någon gång ridit ett ordentligt dressyrpass på "Dogge" vet man även att han var otroligt fin och en riktig läromästare, han kunde allt.
 
Även fast jag personligen varken red Dogge speciellt mycket eller var skötare på honom, har han ändå berört. Han var en häst som stod ut och som syntes. Douglas kommer jag alltid att minnas och jag hoppas att han har det bra i Trapalande tillsammans med sin favoritponny Aurik.
 
Det är svårt att hålla tårarna borta när jag skriver det här. Vila i frid, du är saknad!
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0

Sidinnehåll
Bilder/Text etc.
Denna menyn kan bli hur
lång/kort som helst



♡ DESIGN BY:
JOSI ANERLAND