I augusti 2007 var jag 12 och ett halvt år, hade precis börjat sexan och hade en sköthäst vid namn Myra. När höstterminen på ridskolan började fick jag reda på att det kommit två nya D-ponnysar till ridskolan som stod i uteboxarna. De hade kommit runt den 20 augusti (exakta datumet har tyvärr glömts bort). Självklart gick jag ut och tittade på dem när jag kom dit första gången den terminen. I uteboxarna stod två valackar, en brun valack med strimbläs och en lite större och kraftigare D-ponny (trodde jag då) som var fux med bläs. Jag hälsade på båda två men fastnade lite extra för fuxen som skulle smaka på händerna och fingrarna.

 

En eller möjligtvis två veckor senare var det dags för höstens skötarmöte, och jag kunde ju inte släppa den lilla fuxen. Det var två möten, ett för oss som var skötare och ett för de som ville bli skötare. Jag stannade till det andra mötet och var så himla nervös! Ni ridskolemänniskor vet ju hur det brukar vara (eller i alla fall brukade vara) när det kom en ny ponny eller häst till ridskolan, ALLA ville bli skötare på den. Inte var det någon skillnad den här gången inte. Ungefär halva klubbrummet (16 pers) räckte upp handen för att anmäla intresse som skötare när Comedys namn ropades upp... Jag minns mycket väl hur mitt hjärta verkligen skönk och tänkte att jag aldrig någonsin kommer bli skötare.

 

När sedan listorna kom upp någon vecka senare, och JAG stod som skötare... Ni kan ju gissa glädjen?! Nu när jag tänker på det kan jag inte låta bli att undra hur mitt liv skulle vara om jag inte hade blivit skötare på honom. Mitt liv hade förmodligen varit väldigt, väldigt annorlunda.

 

Ny på ridskolan! 9/9-2007 

 

Hela hösten var jag ensam skötare på honom för att han skulle få någon att känna trygghet i, och han gick inte så mycket lektioner. Han var ju bara fyra år, en riktig bäbis. På förmiddagarna red ridläraren Sanna på honom och utbildade honom, och på eftermiddagen/kvällen kunde det hända att han gick en lektion. Två gånger i veckan (oftast) gick han lektion med en tjej vid namn Anna, bl.a. så gick de alltid tillsammans i fredagsgruppen innan min lektion. Sedan när höstterminen var slut var det dags för ett efterlängtat jullov, av många skäl. Det jullovet kom den dagen som jag så länge hade väntat på. Jag skulle vara med på en kurs för Sanna, och jag hade såklart önskat Comedy, vilket jag även fick. Pigg som få och superkänslig var han men jag hade väldigt, väldigt roligt! Haha, jag minns fortfarande känslan, vart vi var och vilka som var med på kursen när Sanna sa att jag skulle få ha honom...

 

Under våren som kom fick jag rida honom när Anna hade avbokat sin lektion, och jag red även honom ibland i min torsdagsgrupp. Minns speciellt en gång i torsdagsgruppen när vi skulle galoppera på stora volterna. Ponnyn bakom mig (Mandy för er Säbybarn) hade en tendens att "grymta" till lite i galoppen då hon kan vara ganska pigg, och Comedy blev jätterädd när det hände! Eller så såg han bara en anledning till att få busa lite, han var nämligen lite utav en avkastare på vintern under sina första år. I vilket fall så reser han sig och sätter sedan av i galopp. Jag har ingen aning om hur jag satt kvar, men det gjorde jag! Folk kom och frågade mig efteråt om jag hade klister i rumpan med tanke på att jag satt kvar haha! Den våren började tyvärr även hältorna komma, och det var även då som jag har de första fotona på oss tillsammans.

 

 

Sedan rullade det på. Jag red honom ungefär lika mycket hösten 2008, men under vintern 2009 började rida honom mer konstant. Julafton 2008 fick jag ett kuvert med massa bilder på honom och på oss tillsammans i av min kära farfar som tyvärr inte finns med oss idag. Innan jag öppnade det sjöng pappa på en sång som texten var ändrad på så den skulle passa. I julklapp av farfar fick jag hyrning varje söndag! Det är min bästa julafton någonsin, har aldrig varit så glad på julafton. Rimmet/sången som jag fick med kuvertet är sparat och sitter uppe på min anslagstavla ovanför mitt skrivbord, och det pappret kommer jag nog aldrig någonsin att kasta...